1. |
|
|||
Det krävs ingen nykter människa
att skilja dina ögon ur mängden.
Och se att du har blött ut över den här bardisken förr.
Men hösten verkar klä dig varmt,
och vi kan dela min sista cigg,
för som den är vi snart borta.
I den här stan är varje människa en cigarett,
utbränd och spridd för vinden.
Det är inga stjärnor över huvudstan ikväll.
Den förlitar sig på såna som oss.
Maria Magdalena stirrar hotfullt tillbaks.
”Kom och ta oss om du törs!”
|
||||
2. |
Ingenting
03:26
|
|
||
Jag kan vara vad du vill. Jag kan vara fan ingenting.
Jag är kvar här med ditt skitsnack, som om nånting nånsin spelat roll.
Ur sprickorna rinner själen som sen stelnar, blir till järn.
Jag blir aldrig som er andra, er andra i samma kö.
Som om det vore ristat i sten.
Jag lovar dig.
Som två jävla svärd. Stuckna i min sida.
Ett nästan utdraget, men det sista får fan sitta.
Bakom stängda dörrar
löser vi upp våra
sista snören knuta
till den här världen,
vår empati och faller
ner i den livslång spiral.
Jag har tappat tron på att något kan rädda mig.
Något större än min själv, för vad finns kvar när jag inte är?
Jag hänger under månskäran och doppar tårna i eldvattnet.
Betraktad ur rätt vinkel kan jag också bli en vinnare igen.
|
||||
3. |
Hets
03:20
|
|
||
Nånstans förväntas man
att finna sig själv.
Nånstans under
all stål och betong.
I den grop vi grävt
åt oss själva-
Den lögn vi svalde
växer och vi spricker med den.
Om jag kunde ge allt åter,
bara backa två steg till,
får mig att undra
vad tjänar allting till.
Ett modernt epos
utspelat i ditt kök,
mellan Elliott Smith
och den vassa
eggen.
Nånstans förväntas man
att göra skillnad.
Jag tänker alltså finns jag.
Jag tycker alltså finns jag.
Jag känner alltså finns jag.
Jag fanns, alltså är jag övermålad och hängd på väggen.
Vi spräcker våra lungor i natt, men det blir också det sista jag gör
innan jag hittas under Västerbron.
Jag tänker alltså finns jag
Jag tycker alltså finns jag
Jag känner alltså finns jag
Jag fanns, alltså är jag ett gammalt skämt.
|
||||
4. |
Det vi bär
03:26
|
|
||
Det är inte lönt.
Marken fångar dig ändå.
Tio år, men jag fattade redan då.
Och den mil av mittenstreck
att ta mig därifrån.
Och närmre, och närmre inpå.
Jag har sett Jesus gråta på en marmorsten
över alla ord jag hörde från källaren,
över alla ljud som ekat mot träpanelen.
Då var då.
Det var enkelt då.
Men nu är nu,
och jag längtar ibland tillbaks.
Vi bytte hem och samhörighet,
en kort sekund mot en evighet.
Vi skrek eller bara gav upp!
Och dom vid sjön grät sig till sömns,
en kort sekund mot en evighet.
Jag har varit ett dåligt exempel på en storebror,
men ett sämre exempel på ett nytt försök.
Jag har ramlat från toppen av allt,
men you were always on my mind.
|
Streaming and Download help
If you like Tomma ord, you may also like:
Bandcamp Daily your guide to the world of Bandcamp